Kuba i topp vad gäller sociala indikatorer

(Mot bakgrund av EU:s sanktioner mot Kuba)

"Vi anser det ovärdigt att EU och därmed Sverige skärper blockaden mot Kuba ytterligare. Givetvis är det oförsvarligt att Kuba håller politiska oliktänkande fängslade, men ingen har nog påstått att dessa är fler än de 600 som sedan mer än två år förvaras i burar i frihetens fäste på Kuba - Guantanamobasen." Sju professorer på Aftonbladet debatt, 2004-07-12.

Sveriges nuvarande FN-ambassadör, Pierre Schori, skrev för ett antal år sedan, att trots USA:s aggressiva politik "är och förblir Kuba sin roll trogen som Latinamerikas första fria territorium". Svenska biståndspengar strömmade till Kuba och Olof Palme åkte dit och kunde ses röka cigarr tillsammans med Fidel Castro.

Skälen till att företrädare för svensk socialdemokrati stött Kuba, ligger i att landet genom sin revolutionära regering efter 1959, lämnat den roll som USA historiskt påtvingat Latinamerika: denna roll består i att vara en zon i vilken amerikanska multinationella företag ska härska fritt med fri tillgång till icke-fackligt organiserad arbetskraft och billiga råvaror, något som garanteras av de av USA understödda lydregimerna. Kuba var före 1959 en sådan zon; landet har till och med liknats vid en amerikansk plantage.

Kuba kom på några få år efter revolutionen att förvandlas till ett av olika FN-organ prisat mönsterland i Latinamerika vad gäller tillfredsställandet av mänskliga behov. På ett år sänktes analfabetismen från 32,6 procent till 3,9 procent. På tio år ökade antalet studerande med 170 procent. En liknande utveckling syntes i hälsovården: 1958 fanns det ett sjukhus på landsbygden med totalt 10 bäddar. 10 år senare fanns 47 sjukhus med 1300 bäddar. Totalt tredubblades antalet sjukhus och antalet sjukhussängar fördubblades (Sweezy/Huberman, Socialismen på Kuba).

Tillståndet på Kuba idag
Sedan 1959 har Kuba framstått som unikt vad gäller tillfredsställandet av mänskliga behov bland tredje världens länder. Men hur ser det ut idag? En del svar på detta kan man finna genom att studera statistiken från i FN:s Utvecklingsprograms årliga rapport, Human Development Report 2003 (UNDP). Vi tar vårt avstamp i den kanske viktigaste indikatorn på vilken nivå av social utveckling ett land uppnått, nämligen spädbarnsdödlighet. Dess nivå bestäms av ett flertal centrala välfärdsfaktorer, vilket gör det till ett bra mått, mycket bättre än exempelvis BNP/person.

Spädbarnsdödlighet
I nedanstående diagram har 20 Latinamerikanska länder med stor spridning på genomsnittlig inkomst (köpkraftsjusterad BNP/person) jämförts. Därtill har en jämförelsegrupp lagts till med världens samtliga länder (utanför Latinamerika) som ligger i närheten av Kubas BNP/person, vilket är 20 länder (denna inkomstgrupp har definierats såsom Kubas inkomstnivå +/- 20 procent, d v s 4200-6310 $ per person). Det första som blir tydligt är att Kuba har lägst spädbarnsdödlighet, 7 promille, av alla de 40 länder som jämförts. Vidare har Kuba uppnått detta, trots sin relativt låga BNP/person. Det närmast efterföljande landet med en spädbarnsdödlighet på 9 promille, Costa Rica, har 80 procent mer resurser att röra sig med per individ (BNP/person). I jämförelsegruppen, alltså länder med ungefär lika stora resurser per person som Kuba, ligger spädbarnsdödligheten i spannet mellan 17 (Ukraina) och 106 promille (Swaziland).
Följaktligen åstadkommer Kuba med mycket mindre resurser mer än det näst bästa landet bland de jämförda länderna i Latinamerika. Vidare, om Kuba haft lika hög spädbarnsdödlighet som de latinamerikanska länder som har ungefär lika hög BNP/person som Kuba, skulle spädbarnsdödligheten på Kuba legat kring 25 promille, alltså mer än 3,5 gånger så hög som idag. Om Kuba legat på genomsnittet för spädbarnsdödlighet i jämförelsegruppen skulle dödligheten legat på nära 36 promille. Faktum är att Kuba har en spädbarnsdödlighet på precis samma nivå som USA. Kuba klarar alltså att åstadkomma samma spädbarnsdödlighet som USA, trots att det endast har knappt en sjättedel av USA:s resurser per individ.

Andra sociala indikatorer
Skälen till detta finner vi om vi studerar ett antal andra indikatorer på social välfärd. I tabellen nedan har 14 sådana indikatorer sammanställts för 20 Latinamerikanska länder. Vi summerar slutsatserna från tabellen i följande 13 punkter:

Kuba är nummer 11 rankad efter BNP per person.
Kuba har näst högst medellivslängd.
Alla har i princip tillgång till rent vatten på Kuba. Inget annat land uppnår samma resultat. I Kubas inkomstskikt ligger nivån i intervallet 10-23 procent som saknar tillgång till rent vatten.

Kuba har lägst andel av befolkningen som lever på under 2 dollar per dag, under 2 procent. I inkomstskiktet kring Kuba (5210-5750 BNP($)/person) ligger nivån i intervallet 17,9- 49,3 procent av befolkning.
Kuba är tillsammans med Chile ensamt om att kunna bistå alla födslar med utbildad personal. I Kubas inkomstskikt varierar det i intervallet 51-95 procent sådan närvaro av utbildad personal.
Kubas offentliga utlägg för hälsovård i förhållande till BNP är mycket högt. Inget annat land bland de studerade når en sådan nivå. Det är faktiskt en högre nivå än genomsnittet för de 15 länder som toppar UNDP:s ranking över de länder i världen som det är bäst att leva i!
Andelen mödrar som dör av sviterna av förlossningar är inte unikt låg för Kuba men väl i klass med de länder i Latinamerika som har betydligt högre genomsnittsinkomst. Chile och Costa Rica har en lägre mödradödlighet. I Kubas inkomstkategori ligger dock nivån på 60-190, mot Kubas 33 avlidna per 100 000 födslar.
Vad gäller läkartätheten är Kuba unikt i världen. Inget annat land i världen har så många läkare per invånare som Kuba, med 590 läkare per 10 000 invånare. Sverige har 311 och USA 276. Men det finns heller inget annat land i tredje världen som sänder läkare i sådan omfattning till andra fattiga länder.
Vad gäller tuberkulosfall, ligger Kuba på I-landsstandard. Endast Jamaica har en lägre nivå.
10UNDP har uppskattat och kategoriserat vilken situation som länderna befinner sig i vad gäller tillgång till medicin som befolkningen kan få till priser som de har råd med. Kuba uppnår I-landsstandard, tillsammans med Costa Rica och Jamaica.
De offentliga satsningarna på utbildning som andel av BNP är unikt höga. Inget annat land bland de studerade når upp till denna nivå på 8,5 procent. Jämfört med de flesta andra av de studerade länderna lägger Kuba mellan 2-4 gånger mer på utbildning i relation till BNP.
De stora utbildningssatsningarna har gett utslag på läskunnighet, där Kuba kommer strax efter det betydligt rikare Argentina
Samma utslag kan avläsas i statistiken över hur stor andel som kommer till årskurs fem. Endast det betydligt rikare Chile kan uppvisa en bättre statistik.

Slutsatser
I dessa punkter sammanfattas troligen skälen till varför Kuba på en av de mest centrala välfärdsindikatorerna, spädbarnsdödlighet, är fullt i klass med de rikaste länderna. Kuba är ett mer civiliserat land sett ur detta perspektiv än USA. För ett antal andra indikatorer som är avgörande för människors fysiska välbefinnande samt indikatorer som är avgörande för vilken möjlighet till utbildning människor har, ligger Kuba i topp eller bland de främsta bland de undersökta länderna i Latinamerika. För vissa indikatorer uppvisar Kuba nivåer som är fullt i klass eller överträffar även de rikaste länderna i världen. Kuba är sammantaget helt unikt bland tredje världens länder. Det är ett resultat som måste tillskrivas den politiska inriktning som landet har och har haft sedan mer än 40 år, med en politik som omfördelat resurser från eliterna till de breda folklagren.

Hur många människor som tillåts överleva i ett land, är en mätare på vilket system som landet valt. Hög spädbarnsdödlighet i tredje världens länder är ett uttryck för fria marknader och kapitalism, och är exempel på det barbari som följer av detta system. Slutsatsen som måste dras är att det finns alternativ för tredje världens länder.

ony Johansson
tony@fronesis.nu